belmasworld

                       
Såja, jag tänkte börja kvällens inlägg med en massa fina bilder från förra sommaren. Sommaren 2006. Då hände det saker kan man säga. De sista dagarna har känts tunga både för mig och en god vän. Jag vet inte riktigt om det finns ett bättre sätt att uppmuntra oss än med musik och fina bilder. Jag kan sitta och kolla på våra bilder i flera timmar för att allt som vi har upplevt blir så levande igen. Jag älskar den första bilden för att den symoliserar så himla mycket fint. Det här året har varit ganska tungt. Igår kom mamma in på mitt rum och sa till mig att hon och pappa är besvikna på mig eftersom jag inte tar tag i saker. Jag har alltid varit en person som gör det jag ska och då gör det ont när de som står mig närmast säger så. Men tyvärr måste jag kanske erkänna att det har blivit så. Jag skjuter upp saker av ångest helt enkelt. Många beslut ska fattas nu och jag vill helt enkelt inte göra fel fast det är männskligt. Hur kommer det sig att man får så mycket skit när man har bestämt sig för att ha lite tid för sig själv. Ett år för bara mig och mina närmaste. Jag har rest mycket och jag kommer resa ännu mer. Jag vill leva dag för dag. Så låt mig göra det, i alla fall ett tag till. En annan nära vän har sagt lite hemska saker till mig som inte alls stämmer. Och man blir så besviken när folk vill skylla ifrån sig allt och för att det ska kännas bättre för dem; Ge mig hela ansvaret för allt som har hänt. Men det är lugnt, Belma är ju stark och glad. Hon fixar det.

Sista året har även varit fyllt med olika känslor. Aldrig har mitt humör pendlat så mycket. Ena stunden kan jag vara den lyckligaste människan i hela världen medan jag sedan kan brista ut i gråt eftersom det riktiga livet hinner ikapp mig. Sista gången jag var sådär lycklig så man bara kände det i hela kroppen var när Elin var här. Och livet är tungt när man inte kan ha de som står en närmast vid sin sida varje dag. Trots allt detta händer det saker i mitt liv hela tiden. Nya människor försöker närma sig och det känns roligt.

Ikväll hade vi ett SSU- möte med Leila Gharighaghighat som pratade om Iran och barnkonventionen där. Det var riktigt intressant. Men jag blir riktigt irriterad när folk inte kan skilja på religion, kultur och nationalitet. Hela kvällen har ordet Islam kommit upp lite då och då. Visst, islam har en stor inverkan på människor i dessa länder men det är ju deras kultur som gör att de ser på religion som de gör. Jag menar det står inte att flickor ska könsstympas i koranen t ex. Men ändå förknippas det med islam fast lika många kristna gör det. Och jag vågar aldrig ta upp kriget i forna Jugoslavien eftersom det berör mig så himla mycket. För det första känns det jobbigt och för det andra skulle jag kunna skriva så mycket att ingen skulle orka läsa. Men där är det viktigt att inte blanda religion och nationalitet. Väldigt viktigt! Detta kommer jag skriva mycket mer om en annan gång.

Jag skulle ge allt för att kunna vara med dig just nu
men så många mil mellan oss
Jag skulle ge allt för att kunna säga något som tröstar
men mina ord känns tomma
Trots smärtan är det ditt skratt som värmer
som får mig att vilja skriva och gråta

Jag ser det så tydligt framför mig
Du och jag hand i hand, det är vi mot världen
Om du bara tittar lite längre bort, förbi det mörka
Där, just där borta ser du ett öppet hav
Det väntar på oss, så ta min hand och blunda
Jag kommer leda dig så långt jag bara kan........
                                                                                        .............................
                                                                                                                       .........................