Curtain fall

Nu sitter vår kära Tina på bussen ner till Stockholm. Jag hoppas att din musik räcker till annars blir det drygt. Saknar din röst redan. Idag har det varit en ganska dålig dag. Jag har inte orkat göra så mycket som jag hade tänkt. Hade tänkt gå se khoma spela men orkade inte det heller. Valde att kolla på en film om Irland och problemen där. Det är ganska konstigt att det bli mycket mer intressant att kolla på saker som handlar om Irland nu efter att man har bott där ett tag. Denna film påminde mig bara ännu en gång om hur tröga människor är. Kan inte folk bara förstå att krig är dåligt, att det skadar dem och deras framtid. Att hat bara leder till ännu mer hat.

Sedan har jag kommit fram till att jag bryr mig för mycket om vad folk tycker om mig ibland. Vissa dagar kan jag vara helt obrydd men andra är det en annan sak. Jag pratar inte om utseendet nu, för det bryr jag mig verkligen inte om vad ni tycker. :P Men jag menar att jag alltid tar mig tid att lyssna. Om jag sitter och tittar på en film med folk och någon ringer eller skriver på msn och mår dåligt, då måste jag bara prata med den personen. Det är självklart att jag ställer upp för dem som ställer upp för mig. Men det finns faktiskt de som pratar, jag försöker på alla sätt hjälpa till, göra dem lite gladare. Och till slut får jag inget tillbaka. Sånt är ganska trist. Fast jag kan inte hjälpa det. Jag kanske borde bli psykolog eller något?! Eller så behöver jag en psykolog själv höhö.. One more thing, det här är inte att förväxla med att vara naiv. Det är jag inte!hah

Jag klagar inte bara så ni vet. Fick lust att skriva ner lite skit som jag brukar kalla det. Jag får inte glömma att jag fick två jättefina låtar (ett försök till att göra mig glad). Tack! Det hjälper alltid lite i alla fall. Och jag fick en kram av min syster. Det ger energi. Imorgon ska jag upp tidigt och träna. Efter det drar jag till Linköping och då blir det nog fest. Emma har flyttat dit och det känns riktigt skönt. Sex, drugs and rock'n'roll!!!!







Det känns som att detta liv försvinner så fort
Det rinner iväg som sanden mellan mina fingrar
Och hopplöst försöker jag fånga de kornen som går att fånga

Hur mycket jag än försöker tappar jag greppet
En hand räcker inte till
Ensam och stark var mitt motto förut

Nu skulle ett ärligt svar värma
En hjälpsam blick, en du
Du som alltid borde finnas där
Men snart kan jag inte ens se dig längre
Du är snabb, snabb på att fly

Det finns inte många här i världen som betyder
som rör vid mitt innersta, som vet
Med ansiktet tryckt mot fönstret ser jag dig försvinna
Regnet, träden, vinden gör det svårt
Så jag blundar men låter dig aldrig gå
Tron och hoppet kommer alltid finnas där
min kära vän...

Kommentarer
Postat av: arga anna

har du skrivit texten själv? :O
don't put that shit out here ;P

2007-01-21 @ 18:46:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback