Music when the lights go out...
Nu är det såhär att jag sitter hemma och lyssnar på Bijelo Dugme. Om ni minns så har jag pratat om dem tidigare. Bijelo Dugme är ett gammalt jugoslaviskt band som var väldigt stora förr men som fortfarande människor lyssnar på. I helgen hade de konsert i Göteborg och vi var där. Känslan är svår att beskriva. Det var så sjukt mycket folk där att man inte ens hann träffa någon man kände. Men som tur var var vi ett stort gäng och jag fick ändå lära känna hur mycket trevligt folk som helst. Det skönaste med konserten var att återigen var bosnier, kroater och serber tillsammans. Efter kriget har det varit väldigt spänt och hatiskt mellan dessa grupper. Alla har en massa fördomar om varandra. Jag vill inte påstå att det är konstigt precis. Eftersom Jugoslavien var ett bra land före kriget som utspelade sig under 90talet. Under kriget glömdes det bort att vi egentligen från början är ett och samma folk. Som i t ex nord europa. Jugoslavien var ett land med många olika religioner i samma land. Och såna länder kan sällan fungera utan problem. Det är därför jag kan vara lite tveksam till EU. Jag menar om utvecklingen fortsätter som den gör idag kommer vi förmodligen någon gång i framtiden vara ett land hela Europa. Då börjar man ju tännka om det är bra eller om det är rena katastrofen. Det finns otroligt många postiva saker med det hela och jag är positiv till EU. After all så är jag sosse. Men eftersom jag pratade om multi-etniska länder så vill jag bara säga att det kommer bli svårt. Det är svårt eftersom människor är djur och har alltid varit ego. Alla vill ju ha lite mer, lite bättre; Man är aldrig nöjd. Om människorna i f.d. Jugoslavien hade varit lite smartare hade det aldrig blivit så som det är idag. Länderna är förstörda, människor har tappat allt hopp och hela situationen känns öppen för att vad som helst ska kunna hända igen. Nu vill ju kanske Kosovo bli självständiga vilket Serbien aldrig kommer tillåta. Då vågar jag inte ens tänka på vad som kommer hända. Alla vet däremot att det var Bosnien och Hercegovina som fick ta all skit från kriget egentligen. Alla har ju hört om massakern som utspelade sig i Srebrenica. Har vi någonsin fått lära oss något om det i skolan här i Sverige? Eller överhuvudtaget om kriget i f.d. Jugoslavien. Jag har en teori om att man efter andra världskriget inte ville se fler krig i Europa. Vet ni att kriget i Bosnien pågick i fyra jävla år. Kan ni tänka er vilket helvete. Att varenda morgon vakna och tänka detta kan vara min sista dag levande. Eller att gå ut och hämta vatten och bli skjuten på. För Bosnien var omringat. Situationen där nere var sådan att katoliker som bor i Bosnien och kallar sig själva för kroater ville ha en egen del av Bosnien. Samma sak var det med serber. Så katoliker och ortodoxa fick ju hjälp från båda sidor. Bosnien var instängt och fick ingen hjälp av någon. Ingen hjälp men vad som var det värsta var att konstiga incidenter inträffade. Som t ex det där i Srebrenica. Människorna från Srebrenica blev anfallna av serber. Då var de ju självklart tvungna att fly. När de kom till ett FN läger, som då var från Holland, blev de lovade skydd. Av någon konstig anledning blev alla dessa människor blodigt mördade av serberna. The question, hur i helvete kunde man "misslyckas" sådär jävla mycket. Man vet inte ens exakt hur många människor som dödades. Men det var fler än 8000 i alla fall. Inte har vi en dag eller en tyst minut för människorna i Srebrenica i skolorna idag. Det som är det värsta av allt är att ingen har straffats för det där heller. Och Holland har dåligt samvete så varje månad får några barn från Srebrenica åka till Holland i en månad. Det som är det ironiska i det hela är att det inte ens är barn från Srebrenica som får åka utan barn från rika människor, barn vilkas föräldrar har någon sorts maktposition i landet. Srebrenica är ett exempel av tusentals.
Hur ser då dagens situation ut i landet. Om vi säger såhär, för att åter igen ta upp det här med multi-etniska länder. Kriget blev ju stoppat. God morgon usa och europa. Bra att ni kom på att ni faktiskt har kunnat stoppa kriget precis i början. Att vänta i fyra år var lite väl onödigt. Men nu blev det som det blev. Och egna teorier om detta har man också. Jugoslavien var ju efter allt ett kommunistiskt land. Kalla kriget. Remember? oh yes good girl/boy. Situationen är katastrofal där nere fortfarande. Människor har förlorat allt och är det konstigt att de hatar varandra efter allt. Vissa har förlorat hela sin familj. Andra har spenderat hela fyra år i ett läger där de har blivit torterareda, våldtagna och psykiskt mördade. Jag kan skriva hur mycket som helst om det här och det är så komplicerat att inte ens jag förstår allt. Men egentligen är det så enkelt. Konserten var i alla fall underbar och påminde om tiden då krig var en evighet bort och de flesta levde lyckligt. Vart man än vände sig på konserten log folk och var lyckliga. En vacker dag kommer det kanske bli så i alla länder på Balkan igen.
Musiken var helt underbar. Texterna och live känslan. Alla sjöng med. Det är det som är det underbara med konserter. Att alla är där för en sak. Musiken. Därför älskar jag det och därför ska jag på tre festivaler i sommar.
Tips på bra låter med bijelo dugme. Lyssna, ni kommer inte ångra er även om de flesta av er inte förstår ett skit haha.
Lazes
Djurdjevdan (extra bra)
A ti me iznevjeri
Te noci kad umrem
Ne gledaj me tako i ne ljubi me vise
och en massa fler låtar.
Peace, love and understanding..visst?
Hur ser då dagens situation ut i landet. Om vi säger såhär, för att åter igen ta upp det här med multi-etniska länder. Kriget blev ju stoppat. God morgon usa och europa. Bra att ni kom på att ni faktiskt har kunnat stoppa kriget precis i början. Att vänta i fyra år var lite väl onödigt. Men nu blev det som det blev. Och egna teorier om detta har man också. Jugoslavien var ju efter allt ett kommunistiskt land. Kalla kriget. Remember? oh yes good girl/boy. Situationen är katastrofal där nere fortfarande. Människor har förlorat allt och är det konstigt att de hatar varandra efter allt. Vissa har förlorat hela sin familj. Andra har spenderat hela fyra år i ett läger där de har blivit torterareda, våldtagna och psykiskt mördade. Jag kan skriva hur mycket som helst om det här och det är så komplicerat att inte ens jag förstår allt. Men egentligen är det så enkelt. Konserten var i alla fall underbar och påminde om tiden då krig var en evighet bort och de flesta levde lyckligt. Vart man än vände sig på konserten log folk och var lyckliga. En vacker dag kommer det kanske bli så i alla länder på Balkan igen.
Musiken var helt underbar. Texterna och live känslan. Alla sjöng med. Det är det som är det underbara med konserter. Att alla är där för en sak. Musiken. Därför älskar jag det och därför ska jag på tre festivaler i sommar.
Tips på bra låter med bijelo dugme. Lyssna, ni kommer inte ångra er även om de flesta av er inte förstår ett skit haha.
Lazes
Djurdjevdan (extra bra)
A ti me iznevjeri
Te noci kad umrem
Ne gledaj me tako i ne ljubi me vise
och en massa fler låtar.
Peace, love and understanding..visst?
Release me...!
Vet ni vad jag är jäkligt less på. Jag är så less på patetiska människor som går runt och bara tycker synd om sig själva hela tiden. Nu vill jag speciellt ta upp killar som tycker synd dom sig själva. Är det någon som tror att det är attraktivt på något sätt eller vad är grejen? Genom året har man ju haft några killar såklart och jag faller för så himla skumma typer. Ta åt er ni som läser :P Ser jag ut som en psykolog som kan hela alla sårade själar? Jag tycker om att människor har ganska lätt att lita på mig, det är förmodligen för att jag är väldigt ärlig av mig. Men jag orkar inte med alla killar som " åh jag är så ful", "jag är så misslyckad", "jag är så olycklig"....herregud..tror ni att jag har ett perfekt liv eller? Men jag har en teori. Är detta ett sätt för killarna att få oss tjejer att tycka synd om dem.hmm...mycket intressant teori tycker jag. MEN..jag säger bara självförtroende. Om ni vill få oss tjejer på fall så är det det som gäller. Tro mig vi kanske tycker synd om er en dag men sen blir man väldigt less ganska fort.
Och ett annat ämne som är ganska intressant. Eller det är snarare en fråga. Hur många tjejer har inte hört frågan "hur kommer det sig att en så snygg, smart, rolig tjej som du inte har någon kille"?..öhm jadu jag kanske inte vill ha någon. Har det någonsin slagit er att alla tjejer inte tänker på killar jämt. Alla tjejer är inte desperata och måste ha någon. Om jag ska vara ärlig har jag nog aldrig tänkt " åh, va mysigt det hade varit om jag hade en kille nu". Eller kanske någon gång men det är verkligen inte ofta. Nu har jag inget emot killar, tro inte det. Men jag menar bara att det finns så mycket här i livet som är viktigt. Och det är jobbigt när folk hänger upp sig på det och ser det som det viktigaste. Förresten, är det så fel att bara vilja ha kul och se vad som händer. Så länge man inte sårar någon tycker jag att man får ha roligt även som tjej. Och den eviga plågan/frågan. En tjej får inte ligga med hur många killar som helst, för då anses hon vara billig. Oh please, året är faktiskt 2007. Get over it. Alla gör som de vill. Sedan är det inte fel att vara oskuld heller. Jag menar bara att alla ska göra det de känner för sålänge de inte sårar någon annan vilket gör det hela ganska mycket svårare.
"...Maybe I'm a girl and maybe I'm a lonely girl
who's in the middle of something
that she doesn't really understand..."
Och ett annat ämne som är ganska intressant. Eller det är snarare en fråga. Hur många tjejer har inte hört frågan "hur kommer det sig att en så snygg, smart, rolig tjej som du inte har någon kille"?..öhm jadu jag kanske inte vill ha någon. Har det någonsin slagit er att alla tjejer inte tänker på killar jämt. Alla tjejer är inte desperata och måste ha någon. Om jag ska vara ärlig har jag nog aldrig tänkt " åh, va mysigt det hade varit om jag hade en kille nu". Eller kanske någon gång men det är verkligen inte ofta. Nu har jag inget emot killar, tro inte det. Men jag menar bara att det finns så mycket här i livet som är viktigt. Och det är jobbigt när folk hänger upp sig på det och ser det som det viktigaste. Förresten, är det så fel att bara vilja ha kul och se vad som händer. Så länge man inte sårar någon tycker jag att man får ha roligt även som tjej. Och den eviga plågan/frågan. En tjej får inte ligga med hur många killar som helst, för då anses hon vara billig. Oh please, året är faktiskt 2007. Get over it. Alla gör som de vill. Sedan är det inte fel att vara oskuld heller. Jag menar bara att alla ska göra det de känner för sålänge de inte sårar någon annan vilket gör det hela ganska mycket svårare.
"...Maybe I'm a girl and maybe I'm a lonely girl
who's in the middle of something
that she doesn't really understand..."
I wish I could...
Ibland önskar man att man hann göra så mycket mer än vad men hinner. Egentligen är det ganska konstigt eftersom jag inte jobbar så mycket. Men jag är en person som behöver tid för mig själv. Den tiden när jag är ledig spenderar jag mest på att lyssna på musik men även att ringa mina vänner eftersom de flesta bor ganska långt bort. När jag då ser folk som hinner göra hur mycket som helst blir jag lite avundsjuk. Jag har så mycket som jag vill lära mig, som jag vill upptäcka. Men jag tar aldrig tag i saker. Istället fastnar jag i tanken och drömmer mig bort mycket hellre än att jag faktiskt gör det jag vill. Så det ska jag försöka ändra på.
Annars har jag planerat att gå på tre festivaler iår. Jag har aldrig tidigare varit på någon större festival än umeå open haha. Men nu blir det hultsfred, rosklide och peace and love. På peace and love kommer jag arbeta som volontär. Kan ni fatta att jason mraz och damien rice kommer dit. Rosklide lockar med red hot chili peppers och jag är så jävla glad att jag kommer få se dem. Sedan kommer the killers och muse också. Hultsfred har egentligen inte så mycket som jag vill se men det är mest på grund av människorna jag vill dit. Gosh hur ska jag överleva tre festivaler i rad. Redan denna helg kommer bli helt sjukt rolig. Jag och Arijana ska se bijelo dugme spela i Göteborg. Jag är så otroligt peppap så det finns inte. Det kommer bli som en liten återföreningen med människor från före detta Jugoslavien. Bijelo Dugme kommer nog alltid stå för det gamla Jugoslavien. Tiden då allt var bra; Tiden före kriget. Sedan ska vi dit med roligt folk också, vilket är ett stort plus ;)
"When they call your name
Will you walk right up
With a smile on your face
Or will you cower in fear
In your favorite sweater..."
Ryan Adams- Come pick me up
Wednesday morning
I can hear the soft breathing
Of the girl that I love,
As she lies here beside me
Asleep with the night,
And her hair, in a fine mist
Floats on my pillow,
Reflecting the glow
Of the winter moonlight.
She is soft, she is warm,
But my heart remains heavy,
And I watch as her breasts
Gently rise, gently fall,
For I know with the first light of dawn
Ill be leaving,
And tonight will be
All I have left to recall.
Oh, what have I done,
Why have I done it,
Ive committed a crime,
Ive broken the law.
For twenty-five dollars
And pieces of silver,
I held up and robbed
A hard liquor store.
My life seems unreal,
My crime an illusion,
A scene badly written
In which I must play.
Yet I know as I gaze
At my young love beside me,
The morning is just a few hours away. Simon & Garfunkel
You're so true
Nu när jag åter igen är hemma har jag börjat tänka väldigt mycket. Och jag hatar mig själv när jag analyserar sönder vissa saker. Jag lyssnar på gamla låtar och tänker på den tiden som har varit. Förra året vid den här tiden. Jag kan inte beskriva vilken glädje jag kände då. Livet kändes helt perfekt. Tills den dagen då jag flyttade. Då jag bara lämnade alla. Så känns det även nu efter att vi fyra kompisar har varit i paris. Nu är man helt plötsligt ensam igen.
Det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om. Jag har många gånger funderat på varför vissa människor fastnar i ens minne medan andra bara försvinner. Hur kan en människa påverka en så att man kanske tänker på henne/honom nästan dagligen när man kanske bara har känt personen ett kort tag. Eller kanske t.o.m träffat personen en enda gång. Men hon/han har gjort ett intryck. Ibland undrar jag om jag någonsin har lämnat spår hos en annan människa. Jag vill gärna tro det. Jag vill tro att jag på något sätt har fått påverka någons sätt att tänka på genom att ge en del av mig själv till personen. Ibland tänker ens hjärna på personer som man verkligen inte vill tänka på. Och när man förtränger det dyker personen upp i ens drömmar. Det är ganska fantastiskt hur ens mentala del handskas med vissa saker. Jag har haft en lärare som har påverkat mig något sjukt mycket. För någon månad sedan fick jag höra att hon hade dött i cancer. Jag tänker på henne väldigt ofta och jag blir så irriterad på mig själv att jag aldrig har sagt till henne hur mycket hon har påverkar mig. Fortfarande har jag människor som har lämnat ett intryck på mig men som jag inte har sagt det till. För i dagens samhälle uppfattas det kanske som lite påträngande. Jag har egentligen aldrig ångrat något som jag har gjort. Aldrig! Men däremot har jag ångrat saker som jag inte har gjort eller som jag inte har sagt. Vad betyder det? Att man ska säga det man känner, det man tänker på. Även om det känns fjnatigt kan det betyda mycket för den andra personen. Det kan t.o.m rädda liv ibland.
"I?m looking for protection
Give me shelter from the storm
I just hope this light inside me keeps me strong..."
Det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om. Jag har många gånger funderat på varför vissa människor fastnar i ens minne medan andra bara försvinner. Hur kan en människa påverka en så att man kanske tänker på henne/honom nästan dagligen när man kanske bara har känt personen ett kort tag. Eller kanske t.o.m träffat personen en enda gång. Men hon/han har gjort ett intryck. Ibland undrar jag om jag någonsin har lämnat spår hos en annan människa. Jag vill gärna tro det. Jag vill tro att jag på något sätt har fått påverka någons sätt att tänka på genom att ge en del av mig själv till personen. Ibland tänker ens hjärna på personer som man verkligen inte vill tänka på. Och när man förtränger det dyker personen upp i ens drömmar. Det är ganska fantastiskt hur ens mentala del handskas med vissa saker. Jag har haft en lärare som har påverkat mig något sjukt mycket. För någon månad sedan fick jag höra att hon hade dött i cancer. Jag tänker på henne väldigt ofta och jag blir så irriterad på mig själv att jag aldrig har sagt till henne hur mycket hon har påverkar mig. Fortfarande har jag människor som har lämnat ett intryck på mig men som jag inte har sagt det till. För i dagens samhälle uppfattas det kanske som lite påträngande. Jag har egentligen aldrig ångrat något som jag har gjort. Aldrig! Men däremot har jag ångrat saker som jag inte har gjort eller som jag inte har sagt. Vad betyder det? Att man ska säga det man känner, det man tänker på. Även om det känns fjnatigt kan det betyda mycket för den andra personen. Det kan t.o.m rädda liv ibland.
"I?m looking for protection
Give me shelter from the storm
I just hope this light inside me keeps me strong..."
And I don't feel better when I'm f****** around...
Hmm.Nu är man hemma igen. Det känns..konstigt! Det känns som att jag fortfarande inte har vaknat ur min dröm. Vi har spenderat två veckor i malaga och en helg i paris tillsammans. Snart kommer jag skaffa en bilddagbok och där ska ni få se på alla roliga bilder som vi har tagit. För det skulle ta tre dagar för mig att skriva ner allt som vi har varit med om. Mycket lättare att se vår glädje på kort. Men lite måste jag nog ändå berätta om.
Malaga var helt fantastiskt. Att träffa Danijela igen gjorde att många känslor kom upp. Att återigen känna den här närheten att ha sina närmaste omkring sig är helt underbart. Inte att glömma vår natt på arland. Jag och Elin på en bänk. Elin pratar i sömnen och hon sa :mm hot hot! Kanske inte så jättekonstigt att folk i malaga trodde att vi var lesbiska..oops! I Malaga blev det inte så jättemycket solande men vi blev ganska bruna ändå. Men det blev dessto mer fest fest fest. En kväll var vi inte ute av typ två veckor. Hehe ni kanske förstår att det tär jäkligt mycket på kroppen men what the hell.Man lever ju bara en gång. Vi träffade lite folk från överallt. Några från Danmark, Holland, Marocko, Paraguay, Frankrike, Tyskland..osv. I malaga var man inte ute till två som i sverige. Oh noo, där festade man till sju på morgonen vilket betydde att man oftast var hemma vid kanske åtta nio på morgonen. Om man sov hemma dvs :P Sedan var man tvungen att gå upp vid kanske elva senast för att gå ut och upptäcka stan eller sola på the beach. Det härliga med att vara utomlands är att känna den här friheten som man inte känner hemma. Den här känslan i magen som gaaaaaaah...glädje!hihi
En dag var vi i Granada. Den staden är väldigt vacker. Shoppingen var inte så värst bra i malaga men ändå hittade man några fynd. Och alltid blir man förvånad över hur fult folk klär sig utomlands. Nu ska vi inte dra alla över samma kamm men faktum är att det fanns få personer som hade snygg stil i malaga. Vi bodde hos danijela med en massa andra som gick på samma skola som hon. Så det var folk omkring oss hela tiden, vilket betydde att vi var tvunga att prata engelska most of the time ;). Men stämingen var hur skön som helst. Även om vi hade the time of our lifes in malaga så var paris helt fantastiskt. I malaga upplevde vi så otroligt mycket att allt är svårt att räkna upp här. Varje dag hände det saker. Men stunderna då det bara var vi tre och då vi bara åt choklad är kanske de man uppskattar mest.
I paris blev snygga gänget completed. Där träffade vi nämligen tina också. Och som jag hade saknat tina. Det var ändå mer än fyra månader sen vi hade setts. Att anlända till skabbiga friends hostel som såg ut som ett horhus var ehm ja... Men att sen sitta och vänta på att tina skulle komma kändes som en evighet. När hon väl kom var känslorna svåra att handskas med. I paris åt vi en hel massa god mat. Sen försökte vi shoppa en dag men det blev inte sådär jättelyckat. Kläderna var fina men det var inte mycket som jag direkt fastnade för. Paris är otroligt vackert. Vart man än vänder sig ser man vackra byggnader, fina parker men också en massa turister. Fast det finns även slumområden dit man egentligen inte borde gå. Första natten hamnade vi på en gata där det bara fanns en massa sex shopps, och konstiga butiker. När vi fortsatte längs gatan såg vi moulin rouge. Det var lite häftigt. Vi såg nog allt som var värt att se i paris. Vi åkte en riktig tourbuss. Värsta turistgrejen men det var värt det och det var mysigt. Då fick man i alla falls se allt. En kväll åt vi på KFC. Vi köpte en hel hink med friterad kyckling och jag gillar inte ens friterad kyckling men jag erkänner jag åt mest av alla. Don't blame me när vi inte hade ätit något på hela dagen typ. Eller hur var det nu (pannkakor med nutella, mackor, kakor....osv) hehe :P. Sen måste jag berätta om den sjukaste grejen. Vi fyra tjejer köpte var sin basker, tog var sin scarf och tog på oss någorluna rött läppstift. Så gick vi runt i paris bara för att det var en rolig grej liksom. Men shit, efter ett tag började folk komma fram till oss och fråga om de fick ta kort. På kvällen sen när vi väntade på att gå upp till eiffeltornet var det säkert mer än 50 pers som tog kort. Och många tog de i smyg också. Det värsta var när vi satt på bänken och tryckte i oss ett helt pack med choklad kakor, kom det fram typ fem killar pch frågae om de fick ta kort med oss. Jag fattar inte men visst. Vi kände oss som kändisar för one day. Att åka upp till toppen av eiffeltornet var en kärlekshistoria för sig. Det var mäktigt. Vi tog väldigt många kort på vår lover eiffel.
Nu har Elin varit hemma hos mig i en vecka sen vi kom hem från paris. På några dagar har vi hunnit mycket. Men tyvärr blev jag matförgiftad av en kebbab i Stockholm(tror jag). Jag mådde skit i flera dagar men som tur var så frisknade jag till när helgen började närma sig. Tiho och Jakob kom och hälsade på vilket var väldigt roligt. Vi festade lite lätt på fredagen och sen umgicks vi även om lördagen då vi var på ne liten festival. Jackan och nobbe hade fixat en liten Glenns festival här i Norrköping med en massa bra band. Vi hjälpte dem med att göra pastasallad hela dagen. Ibland måste man ställa upp. Sedan vid klovckan ett började festen på hugos och efterfest hos oskar senare. Vi kom hem kl 08.30. Elin sbuss gick 08.50. Det var bara att ta väskan och be pappa köra oss in till stan igen. Stress?ja! Så trötta som vi var insåg vi nog inte vad som höll på att hända. Elin skulle åka hem och lämna mig ensam efter tre veckors stuck together liv. Det känns tomt och ensamt. Men om en månad ska vi till hultsfred. Efter det ska jag jobba som volontär på peace and love. Och efter det blir det roskilde. Vi har en underbar sommar framför oss. Därför känns det lite lättare men inte lätt ändå.
Jag känner att jag borde sova nu men jag skriver snart igen. Kolla in http://belmasworld.bilddagboken.se/ jag ska lägga upp bilder från resan snart.
peace
