belmasworld

Jag och världens bästa syster

Shit man, det var ju typ tusen år sen jag skrev här. Men nu är det ju faktiskt så att min sommar är över och vintern börjar komma. Även om jag inte har så mkt tid för mina depresioner och "tycka synd om mig själv"perioder så måste de ändå komma fram mer eller mindre.

Det har hänt otroligt mycket denna sommar. Jag har varit på hultan och roskilde. Jag har varit utomlands. Jag har börjat plugga vilket är en stor orsak till att jag inte har tid för något längre. Jag pluggar affärsjuridik i linköping och det är jäääävligt tufft. Dagarna bara går och jag vet ingenting längre. Har jag valt rätt utbildning, vart tar mina riktiga vänner vägen, är du bra för mig...?? I just dont have any answer. Mina sötisar åker bort. Elin är redan i australien, danijela åker bort snart. Jag är kvar. Jag älskar studentlivet. Det är så grymt roligt men den här helgen ska jag verkligen försöka att inte festa. Alkoholismen är nog inte bra idé.

Vissa dagar mår jag bra, andra vill jag bara dö. Jag saknar mina tjejer. Jag vet inte hur det alltid kommer sig att jag skriver om er. Varför det är ni som alltid finns där för mig. Det enda jag vet är att jag inte klarar mig utan er. Tanken på ett liv ensam får mig att kvävas. Jag vill inte. Och du, du som säger att du älskar mig. Jag vet inte. Om jag släpper in kan jag bränna mig rätt ordentligt, om jag låter gå så försvinner du och det vill jag inte.  Jag är hemma i norrköping nu och lyssnar på min fina musik. Det är förmodligen därför jag känner mig såhär konstig. Som att alla känslor svävar i luften och det är bara att skjuta ner dem när någon vill. Just go for it.



 hultan           vi

 gasquen     nollning (fylla i tre veckor)